Våfflans hormoner löper amok



Strandkyrkogården
(bilden är lånad från http://www.stockholm.se/)

Jag skriver detta med risk för att alla ska inse hur vansinnigt knäpp jag egentligen är...

Idag är det 35 dagar kvar till beräknad födsel av Piratens lillasyster eller lillebror, och min störda störda stöööörda hjärna dödar mina barns pappa och mina barn med jämna mellanrum. Det dyker upp hemska händelseförlopp i tankarna när jag som minst anar det och det slutar alltid katastrofalt dåligt, och allt händer i min hjärna inom loppet av några sekunder. Det känns som att det är något genuint fel på mig just nu, men det är nog bara graviditetshormonerna som spökar.

_______________________________________
DAGMARDRÖM #1
Flygplan kraschar in i Tranebergsbron och dödar Våfflan, Piraten, Kapten Blötskägg och Den ofödde

Det är eftermiddag och lite halvtaskigt väder. Vi är på väg för att hämta min man (a.k.a Banjock) på jobbet men trafiken står stilla på Tranebergsbron och vi lika så. Över oss flyger flygplan på väg till och från Bromma flygplats. De flyger ganska lågt. Nu tar fantasin över och jag börjar dagmardrömma...

Ett av flygplanen styr in i Tranebergsbron och bilen faller handlöst ner i det kalla vattnet under oss. Bilen börjar sjunka och det sipprar långsamt in vatten. Vi har hamnat upp och ner. Jag kämpar och kämpar för att komma lös från bilbältet och komma bak till Piraten som hänger avsvimmad i sin bilbarnstol i baksätet. Kapten Blötskägg (hunden) ligger längst bak i bilen under de saker som fanns i bagageutrymmet tillsammans med henne. Jag lyckas komma lös och kravla mig bak till Piraten. Bilen är halvfull med vatten och ganska långt under vattenytan. Piraten är fortfarande avsvimmad och jag håller henne hårt i famnen medan jag på något sätt lyckas få upp bildörren. Kallt vatten forsar in och jag inser att jag måste lämna kvar Kapten Blötskägg i bagaget och försöka rädda mig och min dotter. Vi rör oss upp mot ytan men helt plötsligt tappar jag taget om Piraten och vattnet för henne bort från mig och INTE upp mot ytan. Det spränger i lungorna och jag försöker simma efter, men hon försvinner bara längre och längre bort. Till slut inser jag att det är omöjligt, och att jag och min dotter kommer dö i det kalla vattnet och att jag aldrig får hålla henne igen. Vi dör långt ifrån varandra alldeles ensamma.

Söder om stan står Banjock och väntar på oss. Det har börjat regna och han börjar bli på lite dåligt humör för att vi är så sena. Ännu har han ingen aning om att vi aldrig kommer dyka upp.

_______________________________________
DAGMARDRÖM #2
Banjock blir rånmördad på väg hem från träningen och jag syr lapptäcken till barnen av hans t-shirtar, så att de ska ha något att minnas honom med

Det är måndag kväll och Banjock har träning på andra sidan stan. Han har sagt att han ska komma hem kring klockan 20. Klockan närmar sig 20 men han kommer inte hem. Jag gör i ordning Piraten för natten och hon lägger sig. Hon frågar efter pappa och jag berättar att han är och tränar men att imorgon bitti så träffs dom igen. Piraten somnar och jag tar itu med att hänga lite tvätt så att det är gjort när Banjock kommer hem, för då ska vi mysa ner oss i soffan och titta på teve tillsammans bara han och jag.

Under tiden jag hänger tvätten så känner jag att klockan börjar bli lite mycket, i alla fall en bra bit över 20:00. Den är efter 20:30 och jag skickar ett sms till Banjock för att se om han är på väg hem eller inte. Jag får inget svar och här tar dagmardrömmen över...

Detaljerna är lite suddiga, men klockan bara går och går. Jag ringer Banjocks mobil flera gånger men får inget svar. Jag börjar bli arg och orolig. När klockan är 23:00 så ringer jag hem till min mamma. Jag vet inte riktigt varför, hon kan ändå inte göra något eller komma över för att hålla mig sällskap medan jag väntar eftersom hon bor 40 mil bort. Banjocks mamma ringer jag inte för jag vill inte oroa henne i onödan. Tiden bara går och går. Jag gör mig i ordning för sängen men kan självklart inte somna. Min man är ju försvunnen...

Klockan 3:00 på natten så ringer det på dörren och jag tror i min enfald att den är Banjock som tappat nyckeln på vägen hem och inte kan komma in, men när jag tittar ut genom kikhålet ser jag två uniformerade poliser och en präst utanför dörren. Jag öppnar dörren och de informerar mig om att min man blivit rånmördad på väg hem från träningen. Det hände när han höll på att svara på mitt sms. En påtänd man hade sett när han plockat fram mobilen och stuckit ner honom med en kniv...

Under veckorna som följer så måste jag förbereda mig för att föda vårt andra barn, ett barn som aldrig kommer få träffa sin pappa. Under månaderna som följer inser jag att jag måste försöka fortsätta leva och gå vidare utan honom, om inte för min skull så för våra barns skull. Piraten frågade efter pappa under de första veckorna men sedan slutade hon. Jag försöker hålla minnet av honom vid liv så gott det går, men ett barn på bara 2,5 år glömmer ganska snabbt. Månaderna går och jag inser att jag måste ta itu med alla Banjocks kläder och saker som har fått stå orörda sen han dog. Jag vill inte göra mig av med något för att det känns som att förlora honom på nytt igen, men jag kan inte heller ha allting kvar. Från början luktade Banjocks kläder som honom, men doften har börjat försvinna med tiden...

För att mina barn ska ha något att fästa minnet av sin far vid så syr jag två lapptäcken av hans t-shirtar, ett till Piraten och ett till Den ofödde.

Tillbaka till verkligheten... Klockan 21:10 öppnar min man dörren och Kapten Blötskägg rusar ut i hallen för att möta honom. Hon viftar glatt på svansen. Jag säger att "Klockan 21:10 är inte runt 20:00" och han berättar att han nästan blev överkörd vid övergångsstället på vägen hem OCH att han faktiskt sa 21:00, inte 20:00.
_______________________________________
DAGMARDRÖM #3
Den ofödde överlever inte förlossningen och det enda vi har att minnas henne/honom med är ett oöppnat paket med små blöjor

Det är fem veckor kvar till beräknad födsel. Ännu finns det tid kvar för förberedelse, men istället för att göra allt i sista sekund så beslutar jag mig för att titta på lite bäbiskläder, en ny bäbis kan i alla fall få ett nytt plagg och inte bara ärvda kläder. Och så ska jag köpa ett paket små blöjor, så att det ska finnas när vi kommer hem från BB. Jag kikar lite på bäbiskläderna på Coop Forum men inser att allt kommer vara för stort för den minibäbisen som vi väntar. Den minsta storleken är 56 och när Piraten föddes så var t.o.m. 50 för stort från början, och allt pekar mot att även denna lilla filur kommer vara en lite liten en. Så jag fortsätter mot blöjorna.

När det gäller de riktigt små blöjorna så finns det inte så mycket att välja på. Det är Pampers eller Libero. Vi köpte Libero till Piraten när hon var nyfödd. De passar till barn som väger mellan 2 och 4 kg. Eftersom att det verkar som att Den ofödde kommer väga mindre än 3 kg och eftersom vi var nöjda med blöjorna första gången, så plockar jag ett sånt paket från hyllan. Här tar dagmardrömmen över...

Jag handlar vidare, betalar och åker hem med blöjorna. Veckorna går och det blir dags att åka till förlossningen för att föda Den ofödde. Under förlossningen så går något fruktansvärt fel och Den ofödde dör. Några dagar senare är vi tvungna att åka hem från Karolinska i Solna utan våran bäbis. Det känns bara fel och fruktansvärt och tomt, som att vi ramlat ner i en avgrund och omöjligen kan komma upp.

När vi kommer hem så ser allt ut som det gjorde när vi lämnade det. Piraten är överlycklig över att äntligen få hem sin mamma och pappa, och kan inte förstå varför de inte är lika glada som hon är. Ångest och sorg sköljer över mig och jag bestämmer mig för att ta en renande dusch i ett försök att tvätta bort det som hänt. Jag inser att det är omöjligt men i duschen så kan jag i alla fall få gråta hejdlöst utan att nån märker det. Innan jag går in i badrummet så öppnar jag garderoben för att ta ut en ren handduk. Ett blöjpaket ramlar ut. Det är det lilla blöjpaketet som jag köpte till bäbisen några veckor tidigare. Jag kommer aldrig slänga det blöjpaketet och ingen annan kommer någonsin få använda de blöjorna. De köptes till Den ofödde och är det enda jag har kvar att minnas henne/honom med.

Tillbaka till verkligheten... Jag känner hur tårarna börjar tränga igenom och jag ställer tillbaka blöjpaketet på hyllan. Förberedelsen får vänta ett tag till.